Nu ska ni få en redig dos DRAMATIK!
Torsdag, klockan är 7.52 och jag börjar min lektion prick kl 8.00. Jag räknar med att ni förstår att jag var stressad som ett as. Jag står utanför ytterdörren och ska låsa de två dörrarna (en smått deformerad trädörr och en gallerdörr) så fort jag kan. Svetten lackade smått och jag vrider runt den gamla nyckeln två varv i trädörren och gör sedan samma sak med en annan stor nyckel till gallerdörren. Men. Här kommer det. Mitt i mitt mäktiga schvung av nyckelvridning till gallerdörren faller nyckeln som tillhör trädörren av från nyckelknippan OCH ÅKER IN UNDER EN LITEN SPRINGA PÅ TRÄDÖRREN!! Nyckeljäveln befinner sig nu alltså inne i lägenheten igen, bakom den låsta dörren. Jag, med den redan stressvettiga pannan och panik i blicken, slänger mig ner på golvet för att försöka rädda situationen a k a pilla tillbaka nyckeln men inser snabbt att det är fullkomligt hopplöst. Där sitter jag nu på knä framför dörren och brister ut i ett panik- och sorgblandat avgrundsvrål. Klockan är nu cirka 7.54 och jag skiter i nyckeln, springer till spårvagnen och tjyvåker de två stationerna till skolan.
Under min långa rast på typ en och en halv timme joggar jag lojt tillbaka till lägenheten, skapar en slags krok av ihopknögglat collegeblockspapper och saliv (okej, inte saliv), lägger mig på mage framför springan under dörren och börjar fiska. Jag fiskar och fiskar och fiskar. Till slut ser jag ljuset i tunneln i form av en glänsande liten metallnyckel som kikar fram under springan. Dagen är fucking räddad. Av mig själv. Visserligen var katastrofen även skapad av mig själv men jag lyckades till slut ta mig ur den.
Om hela den här harangen blev för komplicerad för er brainiac's bjuder jag på en uppfriskande morgontrött bild på mig själv, smaskandes på en god macka med påläggen: pesto, salami, tomat. Enjoy.
Insåg efter ett tag att jag på denna bild är fruktansvärt lik en annan liten blek gynnare...
Fan. Blev sugen på LOTR nu. Trevlig fredag på er.
